Urbanisering, ackumulering och kartor

Jag har nu ett flertal gånger försökt publicera kartor på den språkliga representation hos Wikipedia, men så fort en kartorna lagts in i dokumentet har allt raderats. Gå hit: The world of Wikipedia’s languages mapped för att se det digitala rummets begränsning.

Det jag egentligen ville föra fram var några citat från David Harveys bok Kapitalets gåta och kapitalismens kriser. Citaten är från kapitlet Krisens geografi som är det kapitlet som, om ni ska läsa något, bör läsas. (Kanske något jag kommer att få äta upp när jag läst klart boken)

Apropå urbanisering:

”Platsskapandet och uppförandet av boplatser som blir de trygga miljöer som kallas ”hus” och ”hem” är lika vittgående som kapitalackumulationen i sina effekter på marken, också när produktionen av sådana platser blir en avgörande faktor i produktionen och absorptionen av kapitalöverskott. Produktionen av ”det urbana” … har med tiden blivit närmre sammantvinnad med kapitalackumulationen, ända till den grad att de är svåra att skilja från varandra. Till och med i kåkstäderna där människor bygger sina hus själva använder man sig av korrugerad plåt, pappkartonger och presenningar som ursprungligen producerades som varor.” (s. 180-181 Harvey 2011)

Apropå komplexiteten:

”Om vi på något sätt kunde kartlägga kapitalets rörelser över världen skulle bilden påminna om de satellitfoton som meteorologer använder sig av för att visa hur vädersystem passerar över jordens hav, bergskedjor och slättmarker. Vi skulle se en koncentration av aktiviteter på ett håll, lugna zoner någon annanstans, högtrycksområden på vissa platser och lågtryck av varierande styrka och omfattning på andra ställen. Här och var skulle tromber slita upp marken, och med jämna mellanrum skulle tyfoner och orkaner svepa över haven och skapa livsfara för allt i sin väg. Uppfriskande regnskurar skulle ge näring åt gröna betesmarker, medan torka på annat håll skulle lämna brända jordar efter sig.” (s. 188 Harvey 2011)

The City

En vilja att planera och ordna staden växte fram ur de problem som urbaniseringen förde med sig. Befolkningstillväxt, urbanisering, bättre sjukvård tillsammans med hot om revolutioner och växande ideal om demokrati kan ses som en bakgrund till stadsplaneringens framväxt. Det skulle kunna uttryckas att när kapitalismens systematiska kriser började synas utvecklades behovet såväl som förmågan att hantera dessa kriser. Oreglerade krav på avkastning från stadens ytor och fabrikernas behov av en reservarmé födde slummen som sedan kom att behöva rensas upp, regleras och förflyttas. Jag ska snart dyka in i Cities of Tomorrow av Peter Hall om de olika idéerna och ideologierna kring stadsplanering.  Som introduktion fick vi i kursen se en propagandafilm för den nya staden från 30-talet, då stadsplaneringen fått fäste i politiken.  Tyvärr hittade jag inte filmen i sin helhet utan i fyra delar, vilka alla rekommenderas. Vi tas från lantlig nostalgi via väl vald verklighetsskildring/dystopi till utopi.  Vi får se det gångna traditionella samhället och vad denna bygemenskap ersatts av: industrier och rök, ”smoke makes prosperity”, bilsamhällets trängsel och olyckor, (rekommenderar starkt dessa avsnitt i del tre där icke-logiken med bilar tydliggörs genom disney-komik)  slummen och asfaltsbarnen, sjukdomarna och trängseln, stressen och pulsen. Frågan om detta är den bästa stad vi kan bygga till oss själva ställs och vi presenteras då inför den nya staden. Trädgårdsstaden där det bästa från landsbygd och staden möts skildras: hus med familjer bland träd och grönområden, flygplan som utgör en hemtrevlig bakgrund, glada barn och kvinnor (mödrar) med moderna tvättmaskiner. Trygghet, modernitet, grönska och lugn. Det är detta som sedan kom att bli den amerikanska förorten. Det som innan kanske var tänkt som ett hållbart socialt projekt blev ett gyllene överklassbälte utanför staden. Dock, denna sociala hållbarheten innebar snarare en större tillgänglighet och möjlighet till ägande än vad det innebar ett jämlikt samhället, för att inte tala om jämställdhet. De konservativa idealen var en del av kärnan i den nya staden, där det privata ägandet kombinerades med kärnfamiljens vita organisatoriska struktur. Tänk Ford. Och tekniken sedan, röken från industristaden är som bortblåst (till andra platser) och den frigör oss, den ger tid och mobilitet. Igen, tänk Ford. Ja. hur som hur. Det är en underhållande film och den säger något om vad vi har velat fylla vår stad i – det är slående hur samma önskan om att bygga bort problem och att genom själva konstruerandet också försöka bygga in just de tänkbart bästa medborgarna in i staden.

Kort om ekonomisk geografi

Trots något som liknar jullov sitter jag och tragglar ekonomisk ekonomi och blir upplyft av detta citat ur boken Economic Geography, Places, Networks and Flows

”In short, we see that the economy is fundamentally social in nature, such that interests and stakes in the economy are always the product of relationships to others. Rather than viewing the economy as a simple aggregate of individual interests and choices we can see economic life as structured through out multiple relationships with others while recognizing that these relations are, in turn, in part orginized and structured through key institutions.”

Frente de Resistencia Popular

Den 28 februari höll Frente Nacional de Restistencia Popular (FNRP) en nationell kongress i Tegucigalpa. Över tusen delegater från Honduras samlades tillsammans med media och internationella observatörer för att komma fram till motståndsrörelsens framtid. Kongressen ägde rum på en skola i Tegucigalpa  och det vittnades om hög säkerhet när vi tog oss  genom visitationerna för att komma in på området. Repressionen mot motståndsrörelsen är stor, risken att något skulle ske inne på kongressen försöker minimeras. Men stämningen var allt annat än hotfull eller nervös. Utanför mötessalen blandades försäljare av motståndsmaterial tillsammans med alla de som försökte ta sig fram för att få sin ackreditering eller komma in i mötessalen, och folk samlade sig i grupper för att diskutera. Lappar med information inför kongressenss diskussioner delades ut från olika organisationer. FNRP bildades efter statskuppen 2009, och består av flera olika organisationer och fackföreningar. Förutom de olika organisationerna och fackföreningarna har FNRP som egen organisation grupper runt om i landet som arbetar och som har sänt representanter till kongressen. Kongressen beskrivs som det viktigaste mötet i Honduras historia, förväntningarna är höga. På kongressen skulle delegaterna, förutom att välja nya representanter till styrelsen, ta beslut hur FNRP ska se ut som institution framöver. Om motståndsrörelsen ska bilda ett parti, eller fortsätta att jobba som en organisation och som folkrörelse. Frågan var egentligen; hur ska vi göra för att ta makten? Beslutet blev efter diskussionerna att FNRP inte ska ställa upp i det kommande valet, utan ska istället arbeta för att stärka kampen på andra sätt. Vägen till makten behöver inte gå genom de strukturer som kuppmakarna upprätthåller och styr. Mycket mer kan läsas här.

Mirla Matute, medlem i FNRP

Varför är du här?

På grund av statskuppen, vill jag omforma och göra en förändring i vårt land. Jag vill ändra styret så att de som styr, styr för folket.

Varför är det ett viktigt möte?

Mötet ger ett svar till landet, för att skapa den nya förändringen.

Vilken är den största utmaningen?

Den största utmaningen är att förändra institutionen som vi har. Vi är slavar för företagen, det är institutionen som har makt, inte folket.

Cesaroo Muadalupo Rodriquez,  medlem i FNRP

Varför är du här?

Ett demokratiskt land kräver en representation av och för folket. Nu är det för företagen som representationen sker. I en verklig demokrati finns inte social orättvisa.

Varför är mötet viktigt?

Folket är slavar, exploaterade. Utbildningen i landet är till för att göra oss till slavar. Det är inte en utbildning som gör oss deltagande.

Vilken är den största utmaningen?

Att ta makten. Vi har inte vapen. Det är de rika som har vapen, som har pengar till att köpa vapen.

Planering

Så här ser min planering ut, två veckor in i informationsarbetet.

Arbetsdagbok

18/4 Måndag

Redigerat lite bilder till Codimca-utställningen
Redigerat andra bilder för statskuppsutställningen
Renskrivit från el INA-intervju
Haft möte med J och strukturerat upp arbetet med reforma agraria
Klassmöte med påbörjat planering av M´s och R´s besök
Strukturering av vad vi kom fram på kring besöket, aktiviteterna, tillsammans med T
Skrivit ut struktureringen och projektplaner för Codimca- och Statskuppsgrupperna
Läst och lyssnat lite på om Chavez medling mellan Zelaya och Lobo
Påbörjat arbetsdagbok

Att göra:
Redigera fler bilder, framförallt från FNRP
Skriva över från INA-intervjun och SAtexten till RA-texten
Renskriva intervjuer från FNRP (blogga?)
Läsa igenom det T skickat
Blogga om hur planeringen och det jag gjort ser ut i listform
Skriva om vilka aktiviteter vi tänker på inför RM-besöket och fråga vad de önskar, för att skicka på fredag
Kolla om jag hittar mer material till reforma agraria texten
Skriva, skissa på texten om Honduras historia
Kolla upp alla deadlines och göra ett schema där jag för samman allt för att se det
Kolla om jag är klar med bilderna inför Codimca-utställningen – har jag glömt något foto?

Göra schema för RM-besöket (med T på torsdag)

Snacka med E om bondegruppsmaterialet
Jobba klart med SA-texten
Föra samman allt material till foldern
Maila J allt Codimca-utställningsmaterial
Fixa Indesign, finns 30 dagar, räcker det?

Lärarstrejk

Nu är vi tillbaka i Sverige. Mindre än två månaders efterarbete kvarstår. Vi ska arbeta igenom material, redigera och få ihop det till ett både spretigt och gemensamt informationsarbete.

Jag börjar med en länk från Honduras. Där vi kan se hur lärarna i mars protesterade mot innestående löner och privatiseringar.  Lärarstrejken följdes av demonstrationer med arresteringar och skadade, en person dog i protesterna. Mer än så har jag inte följt det. Pratade med de jag bodde hos som berättade att skolorna har öppnat igen.

http://venasabiertas.com/index.php/guerra-contra-el-magisterio.html

Gracias, ett ar med Pepe Lobo

De organiserade kallas till mote. Och i ett departementets samlingshus mots de, de ar kvinnogrupper och bondegrupper och flera fran olika organisationer. Det gemensamma ar att de jobbar kollektivt for att forbattra sina situationer. De som har kallat till mote ar Secretaria de Sesarollo Social (Ungefar Sekretariatet for social/samhallelig utveckling). De radar upp sig vid bordet som ar placerat langst fram, vi andra sitter uppradade pa ett 50-tal stolar och vantar. Bordet framfor dem, och framfor oss, har en vit duk och en vas med bla blommor. En bla farg mer lik de gamla moderaternas an de nyas. En representant fran Honduras statliga bank pratar. Trots min knaggliga spanska framgar det vad han vill. Han vill att de som sitter framfor honom ska skapa sma foretag och ansoka i den fond som den statliga banken har. Han berattar att idag, ett ar sedan Pepe Lobo, kuppregeringens president, valdes. Ett ar har gott, ett ar med ett arbete for att minska fattigdomen. Han erkanner att vinsterna har varit sma. Men att detta ar losningen, foretagarstrukturen. En struktur for att kunna na de pengar som finns i bankens fond. Pengar som kan sokas och anvandas i projekt som starker de fattiga och ger mer sysselsattningar. De lanas och betalas tillbaka med en mindre ranta. Men for att detta ska fungera, maste de organisera sig. Dessa personer som sitter och lyssar pa honom uppmanas till att skaffa sig en juridisk person och ett foretag och soka lanen. Det ar endast om de fattiga, de sma, bonderna och kvinnorna gor detta, som Honduras kan utvecklas. Det ar dem som for landet framat, som sma foretag bar de Honduras framtid pa sina axlar.

Dar jag bor och endast har bott ett par manader finns en struktur av organisering. En organisering kring att skapa projekt och for att ta emot projekt. Nagra av de organsationer som finns i omradet ar klassiska bistandsorganisationer. Det ar inget nytt, eller annorlunda for byarna, att hitta vagar for att kanalisera de pengar som finns att fa eller som finns att ta. Vad ska de gora. Nar inte jordarna eller andra tillgangar racker till, hittas andra vagar till inkomst. Och nu kommer den statliga banken med kuppregeringen bakom sig med ett nytt erbjudande. Jag skriver nagot om golpistas i min bok, man med stora magar for att dra in min praktikkamrat i det har, och svar over att det ar typiskt. Istallet for att skapa forsorjningsmojligheter genom jordreformer eller utifran nagra av de andra krav folket kraver vander de sig till lane- och banksystem. System och strukturer som nog kan generera pengar, men ocksa innebar en inlemmande av en progressiv kraft i en mindre progressiv form. Da kanske det inte later lika mycket, motstandet. Om de som kallas fattiga far makten fran bankmannen med stora magar (om an till lans), sa kanske de inte soker den pa annat satt.